Psykisk Ohälsa - Hjälp till självhjälp

1. Läkare, psykologer och psykiatriker vet inte alltid vad som är bäst för dig. Precis som det finns de läkare och psykologer som hjälper människor att rädda livet på sig själva (för det är inte andra som räddar oss, det är vi som räddar oss själva), så finns det läkare och psykologer som faktiskt inte har en aning om vad de pratar om. Precis som många andra stödsökanden har jag under de år jag sökte hjälp mötts av kommentarer som:

“Men du som är så söt behöver väl inte må dåligt?” Som om dåligt mående på något sätt hade med vår yta att göra.
“Du som alltid är så glad och positiv…” En människa som är minuter från att ta sitt liv kan verka hur som helst utåt, för personen är ofta proffs på att hålla upp en fasad.
“Med tanke på hur du mår så får du räkna med att äta medicin resten av ditt liv”. Fel. Det behövde jag inte. 1,5 år räckte, sedan har jag klarat mig utmärkt utan.
“Har du testat att andas i en fyrkant?” Att mötas av den kommentaren mitt under en pågående panikattack är ett hån. Vissa läkare har ingen känsla för vad som krävs i vilken situation.
“Ja du vill väl ha lugnande tabletter utskrivna förmodar jag?” NEJ. Det var inte därför jag tagit mod till mig och sökt hjälp. Jag ville prata med någon förstående, professionell och omtänksam som kunde hålla min hand och stötta genom det helvete jag gick igenom. Någon som kunde förklara för mig vad som hände inom mig och varför.
“Du är frisk som en nötkärna, både blodprov och EKG ser jättebra ut!” Denna kommentar har jag fått från leende läkare flera gånger när jag åkt in akut för att jag känt att jag hållit på att dö på grund av panikångest. Det är vad jag kallar totalt felbemötande av vården.
Så, jag vill att du ska veta att läkare och psykologer och andra behandlingsmänniskor inte alltid vet vad som är rätt. Lita på din egen känsla. Och när du har svårt att veta vilken som är din egna känsla, vänd dig till exempel till oss via vår mailadress [email protected] så kan vi försöka ge dig råd. Du har rätt att få den hjälp du behöver och du ska leta vidare tills du hittar den. Det kräver en del tålamod, men det är värt det!

2. Psykisk ohälsa är inte som “vilken sjukdom som helst”. Jag vet att många framställer det så för att ta bort den negativa bilden som psykisk ohälsa ofta har. Till exempel säger många att “Att äta medicin för psykisk ohälsa är inte konstigare än att diabetiker tar insulin”. Men min erfarenhet är inte så. Min psykiska ohälsa var ingen sjukdom eller en “förkylning i själen”. Min psykiska ohälsa berodde inte på oförklarliga brister på signalsubstanser i min hjärna. Min psykiska ohälsa handlade om att jag inte levde utefter den jag var, utan efter hur samhället pressade mig att vara. Min psykiska ohälsa berodde på min dåliga självkänsla som blivit dålig på grund av hur människor behandlat mig. Min psykiska ohälsa handlade om att människor omkring mig under min uppväxt inte förstod hur jag fungerade och därför inte kunde hjälpa mig att förstå det heller. Min psykiska ohälsa handlade om berg av sorg som jag inte förstått hur jag skulle hantera, utan istället bara tryckte ner. Min psykiska ohälsa handlade om den smärta jag kände i min kropp över allt som är fel med den här världen, vilket gjorde att jag kände att jag inte passade in här. Min psykiska ohälsa berodde på många inre och yttre faktorer, MEN den var ingen sjukdom som bara drabbade mig från ingenstans och den gick inte att medicinera bort.

3. Medicin är en krycka, ingen lösning. Jag vet att det här påståendet är provocerande för många, men det är min sanning. Jag ser idag hur så många som söker vård får medicin utskriven, efter att bara träffat läkaren i några minuter, och sen får de gå hem och klara sig själva med alla de biverkningar som medicinen kan ge. Så får det inte gå till. En människa som mår psykiskt dåligt behöver främst stöd, omtanke, kärlek, tid, förståelse, kunskap, hjälp att förstå sig själv och sina reaktioner. En människa som mår psykiskt dåligt behöver få höra att dennes reaktioner är naturliga, inte att de är sjukliga och behöver medicineras bort. Medicin kan vara en livräddare. Det var den säkert för mig. Men min erfarenhet är att när jag slutade med medicinen efter 1,5 år så kom många tuffa känslor tillbaka, alla obearbetade sorger och en okunskap om hur jag skulle leva mitt liv för att må bra. Min vändning kom när jag hittade en samtalsterapeut som direkt sa: “Du är inte sjuk, du är bara väldigt, väldigt ledsen”. Den lättnaden, att bli sedd som en helt frisk människa med friska reaktioner, den lättnaden går inte att beskriva. Jag kan säga att det bemötandet gjorde mitt tillfrisknande möjligt. Och jag ser det här upprepas ständigt. Vårdens bemötande gör ofta våra unga sjukare än de var innan de kom dit. För de går därifrån med känslan att inte ha blivit mötta och speglade. De går därifrån med skam, med känslan av att vara fel, med känslan av att hoppet är ute. Med ett recept medicin som enda vän att hålla i handen.

4. En diagnos behöver inte vara en livstidsdom. Diagnoser används i bästa fall för att ringa in mönster, känslor, tankar och beteenden hos en person för att sedan kunna stötta personen på bästa sätt, för att skapa förståelse. Diagnoser används i sämsta fall på ett sätt som får en människa att känna sig mindre värd som människa, som ett “fel”, som misslyckad. På ett sätt som skrämmer mer än det lugnar. En diagnos som ges på fel sätt kan helt och hållet släcka hoppet om ett friskt liv hos en människa. Till alla er därute som fått en diagnos eller misstänker att ni har en diagnos – kom ihåg att den “diagnosen”, det vill säga hur du mår, har sina orsaker och att det inte behöver vara för evigt. Och även om den gör det så är det inte slutet. Det finns sätt att bearbeta dina känslor och skapa ett liv som passar dig. Tänk också på att samhället är skapat utifrån en norm om hur människor ska vara och bara för att man inte passar in i den normen så får man en diagnos. Fast det egentligen är samhället som borde ha en diagnos för att samhället inte klarar av att anpassa sig för oss som bor i det. Tycker den här bilden säger det så bra, vi är alla bra på olika saker och kan därför inte bedömas utifrån samma mall.

5. Var och en av er som mår eller mått dåligt har ett speciellt syfte på denna jord, i detta liv. Det här är också min personliga uppfattning, men jag är 100% säker på detta. Vi som mår eller har mått dåligt visar nämligen på vad som är inte fungerar med vårat samhälle. Att det är för mycket press och stress, att det är för mycket fokus på yta och yttre framgång, att för mycket handlar om att prestera och dömas utifrån prestation (som betygssystemet i skolan), att många föräldrar saknar förmågan att möta oss på det sätt som vi behöver, för att de aldrig lärt sig att ta hand om sig själva och sina känslor – för vi lär oss inte sånt i skolan fast vi borde det, att vården brister i sina kunskaper och behandlingsmetoder, att rättssystemet brister, att många som jobbar med människor inom det sociala saknar förmågan att se och förstå människor. Alla vi som mår dåligt visar på detta och tack vare att vi finns så kommer de som styr att tvingas förändra systemet. Men det kommer inte att ske så länge vi tror på att det är vi som är fel. Därför måste vi börja lita på att våra reaktioner är sunda och att vi har rätt att vara som vi är. Lita på att du mår som du mår av en anledning, en annan anledning än att det är fel på dig.

6. Det är oftast som mörkast innan det vänder. Det kan jag och många med mig intyga. Att det oftast är precis när vi tänkt ge upp, när vi känt att nu orkar jag inte längre, när vi känt att det här kommer aldrig gå att ordna upp, det är då det händer. Något man aldrig kunnat tänka sig. Man börjar må bättre. Men träffar någon som säger exakt det där man behövt höra eller veta. Man hittar ett sätt att förstå det man varit med om på ett sätt som inte gör lika ont. Man hittar likasinnade. Man hittar mening i att leva. Man hittar glädjen. Ibland måste vi bara till botten för att den vändningen ska kunna komma. Så håll ut. Håll ut.

Till dig som mår dåligt vill jag säga så här:

Det är inte dig det är fel på, det är andra som inte förstår dig.
Det finns en mening med att du går igenom det här just nu.
Håll ut, det kommer en soluppgång efter denna natt.
Du är inte ensam, vi är många som krigar vid din sida.
Vänd inte inåt, det som borde vändas utåt.
Ta inte på dig skulden för det som inte är din skuld att bära.
Du är värd all kärlek i världen.
Du är värdefull.
Du är viktig.
Du räknas.
Det är inte ditt fel.
Ge inte upp.
Ge inte upp.
Ge inte upp.