Psykisk Ohälsa - Hjälp till självhjälp

Becca Johansson 21 år som har lång historik inom psykiatrin och med multidiagnoser kontaktar socialtjänsten i Ystad för att få hjälp med sin boendesituation efter att befinna sig i ett läge där hon blivit bostadslös. Svaret hon får av Pia Nilsson som arbetar inom socialtjänsten i Ystads Kommun är att hon ska avliva sin katt och bo på vandrarhem.

Becca som för tillfället är inlagd på en psykiatrisk avdelning, på grund av att hon är suicidal med självskadebeteende och svår ångestproblematik, har under flera år haft problem med att finna ett boende på grund av sitt mående och har hittills kunnat bo hos släkt eller vänner. Nu är hennes möjligheter till det uttömda.

Hon har stått i kö för att få bostad i tre år.

Att få en lägenhet i Ystad kan i dagsläget ta flera år och för en person som lider av psykisk ohälsa är den osäkra framtiden ofta alltför mycket att bära.  Becca säger själv att hennes mående försämrats radikalt sedan hon fick beskedet om att socialtjänsten inte har för avsikt att hjälpa henne med ett boende.

Inom ett par veckor förväntas hon skrivas ut från den psykiatriska avdelningen hon nu är inlagd på och för henne väntar därmed en ytterst osäker framtid då hon kastas ut i ett liv som hemlös. För henne känns det inte som något alternativ att vare sig avliva sin katt eller att bo på ett vandrarhem då hon är så pass psykiskt instabil.

Som administratör i forumet Psykisk Ohälsa så ser vi alltför ofta hur vårt, numer sköra, välfärdssystem brister och påverkar våra medlemmar som redan lider på grund av sitt mående.

Det är framförallt de unga som får det allt svårare att ta sig ut i vuxenvärlden med eget boende, om de som Becca, lever med små marginaler och aldrig kunnat arbeta. Många av dem kämpar både med sina diagnoser, och i vissa fall svåra psykiska sjukdomar, tillika som de måste leva med låg sjukpenning och svårigheten att hitta en egen bostad.

Till skillnad mot för socialtjänsten i Ystads Kommun så anser jag att de alternativ som erbjöds inte är passande för ett land som Sverige. Jag menar att vi måste se till att det finns resurser och tillgänglighet att ta hand om våra unga med psykiatriska och neuropsykiatriska sjukdomar som dessutom eskalerar i antal.

Frågan är hur man stillatigande kan se på hur en ung psykiskt sjuk person blir hemlös, om och när, hon blir utskriven från den avdelning hon är inlagd på?

Jag kunde inte det!