Att leva i ett förhållande när man lider av psykisk ohälsa
Att leva i ett förhållande när man lider av psykisk ohälsa
Många upplever sig ensamma i sitt förhållande om de lider av ångest, oro eller annan psykisk ohälsa. De kanske upplever att personen som de lever med inte förstår eller ger tillräckligt mycket sympati när man har det extra svårt. Det viktigaste att komma ihåg är att din partner inte är telepatisk, han/hon vet inte när eller om du mår dåligt om du inte berättar det. Även om personen inte kan förstå hur du känner det, så kan de respektera det du känner och det är skillnad. En person som aldrig själv levt med psykisk ohälsa kan ha lika svårt att förstå ditt problem som det är för dig att förstå någon som är blind eller döv.
Om du har möjlighet ta gärna med din partner till exempelvis en träff med din terapeut, skriv ut information från internet och låt han/hon ställa de frågor som behövs för att bättre kunna förstå vad du går igenom. Vi som levt/lever med ångest vet att den inte är logisk utan känslobaserad och det är viktigt för din partner att förstå.
Det är även viktigt att våga tillåta sig att må dåligt inför sin partner utan att därför konstant fastna i en ”offerroll” där alla dina problem är mycket större än din partners. Alla människor, även om de inte lider av psykisk ohälsa har sina svårigheter så för att inte fastna i rollen av den som mår sämst så krävs det även att du lyssnar på din partners svårigheter, även om de för dig kan verka banala, eftersom DU slåss mot ångesten.
Känslan av att kämpa och slåss för att överleva sin ångest och oro kan ta över alla andra känslor och därför kan man bli mer innesluten, vilket är något varje person bör arbeta med om man lever i en relation. Din partners svårigheter på arbetet, exempelvis, kan behöva diskuteras lika mycket som hur du mår.
Kom ihåg att din partner inte är din psykolog, är du i behov av en sådan sök dig då en. Den person du lever med behöver även den känna sig betydelsefull utan att bara ta emot din ångest och oro.
Jag tror att det är viktigt att visa både för dig själv och din partner att du verkligen försöker ta dig ur den situation du befinner dig i. Det styrker din självkänsla och det avspeglas även hos den du lever med som då, förhoppningsvis, känner sig stärkt av det faktum att du tar ansvar för ditt liv och ditt mående och inte lägger över det på din partner.
Det är svårt att leva i ett förhållande med en person med psykisk ohälsa, det är en sanning som man måste ta åt sig som sjuk. Det betyder däremot inte att det på något sätt är omöjligt.
Mina ledord är alltså ärlighet mot din partner, lyssna även på dennes känslor och behov, ta ansvar för din egen sjukdom och förvandla inte honom/henne till din psykolog, att kräva full förståelse för din psykiska ohälsa är inte sannolikt, men däremot respekt för den. Kom ihåg att du har ett värde i dig själv trots sjukdomen och att du är mer än bara den!
OBS! Om du däremot hamnat i den situation du befinner dig i på grund av din partner så krävs självfallet andra åtgärder, familjeterapi, rådgivning eller separation. / Marie
