Vuxna barn till alkoholister!
Vuxna barn till alkoholister!
Många som lider av psykisk ohälsa är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Alltifrån missbruksproblematik, psykisk sjukdom, traumatiska skilsmässor och att inte bli sedd som barn kan leda till att man som vuxen kan uppleva psykisk ohälsa av olika slag.
Dålig självkänsla, oro och ångest är bara något av det som man kan ha problem med som vuxen.
Det jag ska skriva om idag handlar framförallt om den problematik man kan uppleva efter att ha vuxit upp i ett hem med en förälder som är alkoholist.
Som barn har man svårt att förstå sig på den vuxnes skiftande beteende och humörsvängningar. Barnet försöker ofta anpassa sig för att inte väcka den alkoholpåverkades vrede eller känslor över huvudtaget, eftersom det inte vet hur det ska handskas med dem. Till följd så förtränger barnet de känslor de upplever och försöker ständigt anpassa sig efter hur den alkoholiserade föräldern beter sig och barnet försöker även förutse och tänka steget före för att undvika konfrontation.
Därmed så växer ofta dessa barn upp med en känsla av att vilja behaga och hjälpa andra eftersom de är vana med det.
Vuxna barn till missbrukare bör ställa sig följande frågor, enligt Al-Anon;
Al-Anon Vuxna Barn är grupper för vuxna barn till alkoholister. Har du vuxit upp tillsammans med en alkoholmissbrukare?
Många vuxna frågar sig om de har blivit påverkade av alkoholism. Om någon som står dig nära har eller har haft alkoholproblem, kan följande frågor hjälpa dig att komma underfund med om alkoholism har påverkat din barndom eller ditt nuvarande liv och om Al-Anon är något för dig.
1. Söker du ideligen uppskattning och godkännande?
2. Har du svårt att se dina egna förtjänster?
3. Är du rädd för kritik?
4. Pressar du dig själv för hårt?
5. Har du haft problem med något eget tvångsmässigt beteende?
6. Är du perfektionist?
7. Känner du dig ängslig när allt går bra för dig, och räknar du ständigt med att problem ska dyka upp?
8. Upplever du livet mer intensivt mitt i en kris?
9. Känner du fortfarande ansvar för andra precis som du kände ansvar för alkoholmissbrukaren i ditt liv?
10. Har du lätt att bry dig om andra men svårt att bry dig om dig själv?
11. Isolerar du dig från andra människor?
12. Reagerar du med ängslan på auktoritära och arga personer?
13. Känner du dig utnyttjad av andra människor och av samhället i allmänhet?
14. Har du problem med intima förhållanden?
15. Förväxlar du medömkan med kärlek, så som du gjorde när det gällde alkoholmissbrukaren?
16. Drar du till dig och dras du till människor som tenderar att ha ett tvångsmässigt beteende?
17. Klamrar du dig fast vid förhållanden därför att du är rädd för att vara ensam?
18. Misstror du ofta dina egna och andras känslor?
19. Tycker du det är svårt att uttrycka känslor?
20. Tror du att en förälders alkoholmissbruk kan ha påverkat dig?
Om du har svarat ja på några eller alla frågor ovan, kan Al-Anon kanske hjälpa dig. Du kan kontakta Al-Anon genom att besöka den lokala gruppen.
Alkoholism är en familjesjukdom. Tvångsmässigt drickande påverkar alkoholisten men också hans eller hennes relationer till andra. Vänskap, arbete, barn, föräldrar, föräldraskap, kärleksförhållanden, äktenskap – allt blir lidande.
Människor som står alkoholisten speciellt nära påverkas mest och vi som håller av och engagerar oss uppslukas av en annan människas beteende. Vi reagerar på alkoholistens uppträdande. Vi ser att drickande har spårat ur och vi försöker ta kontrollen över vad som sker. Vi skäms över alkoholistens beteende i sociala sammanhang, men privat försöker vi hantera situationen.
Detta medför att vi ganska snart upplever att allt är vårt fel och tar på oss alkoholistens lidande, rädsla och skuld. I bästa välmening kan vi börja hålla räkning på hur många glas den andre dricker. Vi kan hälla ut dyrbar sprit och leta efter gömda flaskor. Vi kan lyssna efter ljudet av burkar som öppnas. Hela vår tankeverksamhet kretsar kring vad alkoholisten gör eller inte gör och hur vi skall få honom/henne att sluta dricka. Detta är vår besatthet.
Att se en annan människa långsamt ta livet av sig med hjälp av alkohol är smärtsamt. Eftersom alkoholisten inte verkar bry sig om ekonomin, arbetet, barnen eller sin hälsa börjar omgivningen oroa sig. Vi gör misstaget att skyla över. Vi fixar allting, hittar på ursäkter, småljuger för att reda ut konflikter med andra, oroar oss alltmer. Detta är vår ångest.
Förr eller senare får alkoholistens beteende omgivningen att ilskna till. Vi inser att alkoholisten flyr sitt ansvar, ljuger och utnyttjar oss. Vi grips av känslan att alkoholisten inte längre älskar oss. Vi vill ge igen, straffa och utkräva hämnd för den skada och förtvivlan som drickandet orsakat oss. Detta är vår ilska.
Vi som står alkoholisten nära kan börja spela med. Vi accepterar de löften vi får och vid varje nykter period vill vi gärna tro att problemet är ur världen. Fastän vårt sunda förnuft säger oss att det är något fel på alkoholistens sätt att tänka och dricka, fortsätter vi att dölja vår insikt och våra känslor. Detta är vår förnekelse.
Det allvarligaste som kan drabba oss som har levt eller lever med en alkoholist är kanske den molande känslan att det på något sätt är vårt fel. Vi klarar inte av det, vi är inte tillräckligt attraktiva, inte tillräckligt smarta för att lösa problemet åt den vi älskar. Vi tror att det hela beror på något vi gjort eller inte gjort. Detta är våra skuldkänslor.
För att kunna leva ett så bra liv som vuxen så kan det vara av vikt att ta reda på exakt hur mycket jag känslomässigt blivit påverkad av att växa upp i en familj med en alkoholproblematik. Att erkänna för sig själv att det faktiskt påverkat en och gjort dig till medberoende kan vara ett stort steg, men när man vet bättre kan man göra bättre.
Marie Skoog
Källa; www.al-anon.se
